”Adjektiv och sedan lär, hurudana tingen är.” Så fortsätter kom ihåg-ramsan och det är så gott som sant. Adjektiv kallar vi de ord som beskriver/ ger information om substantiv och pronomen.
Exempel: stor, lång, kort, liten, vacker, grön, rund
Adjektivet står
före ett substantiv:
före ett substantiv:
Exempel:
Lena och Oscar har en fin bil.
De bor i ett stort hus .
Oscar gillar fina bilar och stora hus.
Efter substantivet och pronomen tillsammans med vissa verb
Vara vårt kök är stort.
bli det har blivit varmt nu på morgnarna.
se ... ut Min hund ser hungrig ut.
känna sig Eleven känner sig nervös
en liten bil, ett stort hus,
Lena och Oscar har en fin bil.
De bor i ett stort hus .
Oscar gillar fina bilar och stora hus.
Efter substantivet och pronomen tillsammans med vissa verb
Vara vårt kök är stort.
bli det har blivit varmt nu på morgnarna.
se ... ut Min hund ser hungrig ut.
känna sig Eleven känner sig nervös
en liten bil, ett stort hus,
Adjektiven
böjs (ändras) så att de passar med det substantiv de hör till:
Exempel:
adjektivet stor
Ett
stort
hus
Det
stora
huset
En
stor bil
Fem
stora
bilar
Nästan
alla adjektiv kan kompareras:
Exempel:
stor – större – störst
Placering:
I svenskan placeras adjektiven framför
substantivet de beskriver:
Hon
bor i ett litet hus. (Hus = substantiv, litet = adjektiv)
Elin
är hans bästa och roligaste kompis.
I vissa
meningar (oftast med ”är” eller ”blir”) kommer adjektivet efter substantivet:
Bilen är gul
Glaset blev rent när du diskade det.
Böjning:
adjektiven böjs (=förändras) alltid så att de passar ihop med det substantiv de
beskriver. Detta kallas också för att adjektiven står i kongruens med
substantiven.
Om substantivet är ett n-ord:
Obestämd
form, singular: En rund boll.
Bestämd
form, singular: Den runda bollen.
Obestämd
form, plural: Några runda bollar.
Bestämd
form, plural: De runda bollarna.
Om substantivet är ett t-ord:
Obestämd
form, singular: Ett runt glas.
Bestämd
form, singular: Det runda glaset.
Obestämd
form, plural: Några runda glas.
Bestämd
form, plural: De runda glasen.
Komparation: De
flesta adjektiv kan kompareras, det betyder att de kan jämföras med varandra.
Det finns tre olika komparationsgrader, alltså tre olika former för att jämföra
adjektiven:
Positiv = grundformen, till exempel: snäll
Komparativ = första jämförelseformen, till exempel: snällare
Superlativ = andra jämförelseformen, till exempel: snällast
Olika sätt att
komparera: i svenskan har vi åtminstone tre olika sätt att komparera
adjektiven:
- Regelbunden komparation: man lägger till ändelserna –are och –ast till grundformen. Detta är det vanligaste sättet att komparera.
- Oregelbunden komparation: detta betyder att hela ordet förändras. Dessa ord måste man helt enkelt lära sig utantill, vilket kan vara svårt för dem som inte har svenska som modersmål. Ett exempel på ett sådant ord är: liten – mindre – minst
- Komparation med mer och mest. Vissa långa ord kompareras genom att man lägger till orden mer och mest framför dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar