Substantiv

Substantiv kan vara namn på personer, grupper, platser, naturföreteelser, djur, växter, saker, ämnen, tillstånd, känslor och aktiviteter.
De kan böjas i numerus, genus och species. Vill man veta om ett ord är ett substantiv, kan man försöka sätta något av orden en, ett, flera, de eller all framför. Substantiven delas upp i tre huvudtyper:

  • Namn på personer:                          Anders, Lina, Ali, Mohammed etc.
  • Namn på grupper människor:      familj, släkt, skolklass, fotbollslag
  • Namn på platser:                           Sverige, Västerås. Marocko, Norge
  • Namn på naturföreteelser:           berg, flod, sjö, stilla havet
  • Namn på djur:                                katt, häst, kund, älg
  • Namn på växter:                           ros, träd, gräs, buske
  • Namn på saker:                            bok, väska, bord, stol
  • Namn på grupper av saker:      möblemang,frimärkssamling,bestick, utrustning, skola, bibliotek
  • Namn på ämne:                          syre, vatten, kol, koppar
  • Namn på tillstånd:                    överflöd, sömn, godhet, trötthet
 
Substantivets indelning efter betydelse

1.Konkreta substantiv (gripbara, åskådliga för sinnena och kan ses, höras och kännas)

  • egennamn Lars, Malmö, Aftonbladet
  • artnamn människa, häst, äpple, fönster
  • kollektiva substantiv folk, armé, klass, besättning
  • ämnesnamn järn, cement, vatten, mjöl, betong
2. Abstrakta substantiv (ogripbara, icke åskådliga)
Många abstrakta substantiv kan placeras i någon av dessa grupper.
De rena abstrakterna kan inte bilda plural.

  • känslor: glädje, vrede, överraskning, rädsla, lycka
  • egenskaper: styrka, flit, snabbhet, begåvning
  • tillstånd: sömn, liv, vaka
  • förlopp: tänkande, gående, tävling, ritt, slåtter
  • förhållanden: avstånd, läge, tid

Numerus (antal)


  1. Singular (ental) en flicka
  2. Plural (flertal) fem flickor

Genus (kön)

1. maskulinum (han-kön) pojke, man, herre
2. femininum (hon-kön) flicka, kvinna, dam
3. reale (den-kön) bänk, våning
4. neutrum (det-kön) träd, hus, tåg, tak, golv

Kasus

”Kasus” är i svenskan namn på två former hos substantivet som handlar om ägande och icke-ägande: genitiv och nominativ.

Genitivformen

”Genitiv-formen” beskriver ett ägande, ett släktskap / nära förbindelse eller att det finns någon eller något som tillhör.
Lindas bil
Lindas bror

Nominativ eller grundform

”Nominativ-formen” beskriver ett icke-ägande, ett icke-släktskap / icke-nära förbindelse eller att det inte finns någon eller något som tillhör. Denna form kallas även ”grundform”.
Beskrivning av ett icke-ägande:

  • Resa skriver ett brev.
Att någon inte är släkt med eller i nära förbindelse med någon:

  • Anders tycker om Sandra.
Att det inte finns någon eller något som tillhör saken:

  • Han finns på taket.


För att sätta ett svenskt substantiv i genitiv, lägger vi bara till ändelsen -s till någon av formerna i nominativ:

nominativ    genitiv     exempel
flicka   flickas     Ett brevpapper behöver inte vara rosa bara för att det är en flickas.
flickan   flickans    Ingen visste säkert vems flickans föräldrar var.
flickor   flickors    Flickors åsikter om invandrare är ofta humanare än pojkars.
flickorna flickornas Flickornas pojkvänner hade nog inte velat se dem i det här tillståndet.

Denna typ av genitiv kallas possessiv genitiv. I bland uttrycker genitiven någon typ av aktivitet, och genitivuttrycket kan ersättas med ett verb:

Carls kärlek till Mona — Carl älskar Mona.
Olles besök i Visby — Olle besökte Visby.
I sådana fall är det inte frågan om någon possessiv genitiv, eftersom genitiven inte uttrycker något egentligt ägande. Trots att det är Carls kärlek, kan man ju inte säga att Carl är ägare till sin kärlek, även om det kanske är så. Det blir alltför långsökt. I stället kallas det subjektiv genitiv. Det låter kanske besvärligt, och det är det verkligen. Skillnaden är ganska luddig, och ibland är det omöjligt att avgöra vilken typ av genitiv det är frågan om utan att känna till sammanhanget.

Former

Substantivet har två former i singular och två former i plural (obestämd och bestämd form):

Singular
Plural
Obestämd form Bestämd form Obestämd form Bestämd form
en flicka flickan flickor flickorna
en bil bilen bilar bilarna
en katt katten katter katterna
ett äpple äpplet äpplen äpplena
ett träd trädet träd träden

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar